Varning
FARAN MED ATT KÖPA ETT PAR BEGAGNADE RIDBYXOR!
Vill härmed sända ut en varning till er alla. Passa er för att köpa begagnade ridbyxor! För då kan det gå för er, som det gick för min mammas numera goda vänner.
Det hela började 1989, på hösten. Genom annons uppsatt i ridhuset i Värnamo, sålde jag några ridbyxor som jag hade vuxit ur. En dag ringde Rose-Marie (som mamma kände flyktigt sedan tidiga hästår) och undrade om hennes dotter Anna möjligtvis skulle kunna ha dessa ridbyxor.
Jodå. Troligtvis skulle hon kunna ha dem och eftersom jag hade vägarna förbi deras villa i samhället Bor, utanför Värnamo tog jag dem med mig.
Byxorna passade och Anna köpte dem. Samtidigt undrade mamma om inte de skulle ha en ponny också. Hon "råkade" nämligen ha en till salu. Rose-Marie skrattade. Det var ju en gammal dröm för henne att ha egen häst. Men mitt i villaområdet skulle det ju inte gå. Nåja. Om de hade lust att komma och titta på ponnyn, kunde de ju ringa.
Dagen efter ringde de och sade att titta kunde man ju alltid. Naturligtvis blev de stormförtjusta i denna welshponny, som var så himla söt och snäll.
Efter några dagar var stallplats fixad i utkanten av deras samhälle och en ny livsstil hade börjat för familjen Nilsson. En tid senare råkade en haflinger korsa deras spår och hästbeståndet utökades. Inte nog med det, utab ytterligare en welshponny införskaffades.
Trängsel i stallet gjorde att man ju egentligen skulle ha en egen gård. Inte så lätt fixat, som alla vet. Men ser man på Ett stycke utanför samhället och alldeles invid en sjö finns ju en gård att arrendera. Hur ska man göra nu då? Jo, familjen Nilsson säljer villan och hoppar på tåget innan det går och flyttar både folk och fä till gården på landet. Detta var 1990.
Ytterligare ett welshsto köptes och man lånade också en gammal welshvalack. Nu skulle familjen trimmas minsann.
Något år senare söker man efter en egen gård. Det blir ju mycket bättre då och man kan göra som man vill.
I släkten finns en gammal fin gård, visserligen med stort renoveringsbehov, men helt perfekt ur hästsynpunkt. Kruxet är att släktingen inte vill sälja.
Under vintern 91-92 avlider denna släkting och gården kan köpas loss.
Ett febrilt arbete startar. När sommaren kommer flyttas hästarna dit och familjen bor i husvagn på plats.
Hus och ladugård rensas ur så att bara skalet återstår och ett fantastiskt charmigt och vackert hus växer fram och stallet får boxar, sadelkammare osv.
Ett riktigt drömställe!
Några ponnyer är sålda och ett par nya har tillkommit istället.
Efter att ha följt denna historia på nära håll måste jag upprepa min varning.
Passa er för att köpa begagnade ridbyxor, man vet aldrig vad det kan för med sig!!!!