Vårt möte med Welshponnyn

Vårt möte med Welshponnyn

 

Det hela började på somaren 1987 då min mamma Ingela, på grund av sin dåliga rygg, efter 25 års hopptävlande, tvingades sälja sin tävlingshäst och lägga stövlarna på hyllan.

Efter ett par månader visade det sig att häst kunde man ju inte vara utan och eftersom jag hade ridit några år på ridskolan i Värnamo blev en ponny aktuell.

 

En New Forest skulle vi ha bestämde vi och började leta. Ganska snart hittade vi ett sto härifrån trakten. Tyvärr gick den inte igenom veterinärbesiktningen tillfredställande. Inget köp. Min kompis Jenny hittade ett NF-sto som snart anlände till stallet och vi letade vidare.

 

Åkte många mil och tittade på ponnyston, för ett sto skulle det vara. Vi kastade oss över annonserna som vi kom åt. Inget intressant i NF-väg, men där fanns ett welshsto, 10 år gammalt med starter och placeringar i Lätt A hoppning/dressyr. Vi ringde. Jo, det lät ju bra. Trevlig och frisk, samarbetsvillig och trafiksäker, men fanns det inga negativa punkter? Kanske att hon var skimmel och namnet, sa säljaren. Vad då namnet? sa vi. Hon heter DAGNY, sa flickan, och det var klart, för ovana öron lät det ju inte klokt. Dagny, hur kan man döpa en häst till det?

 

Vi bestämde tid och dag och for till Skåne för att titta och provrida. Detta blev vårt första riktiga möte med welshponnyn. Hon var mycket charmig och visst var hon en Dagny. I vårt tycke byter man inte namn på hästar heller (betyder otur).

 

Snart anlände detta mysiga sto till oss. Hon har berett oss mycket glädje, men även en del bekymmer, som alla hästar.

 

Eftersom mamma Ingela inte kunde rasta sitt hästintresse fullt ut på min ponny lockade det att köpa ännu ett ponnysto, helst dräktigt. Med tanken inställd på lite körning och kanske nån utställning, lästes hästannonser. Eftersom vi hade läst en massa om welsh hade vi fastnat lite för den "fantastiske" Coed Coch Targed. Och plötsligt i en annons fanns ett femårigt diplomsto e. Breccles Minstrel Boy, u. Wärnanäs Charm - Coed Coch Barwn. Dräktig med C C Targed. Den måste vi ha.

 

Nytt telefonsamtal till Skåne och efter snabba beslut och hastigt hämtande, stod nu ELISELUNDS CHAMÉA RW 671 också i vårt stall. En total kontrast till Dagny. Mycket mindre, 127 cm mot 136 cm och mer gracil, ädel, feminin, ja man kan inte tro att de är av samma ras. Men det är ju kul med olika typer.

 

Efter några månader nedkom så "Méa" med ett hingstföl, TAMLIN. En ljuvlig fölunge, full av jäkelskap och bus.

Glädjande nog hade vi i stallet ett halvblodssto som fick ett stoföl 3 dagar innan Tamlin föddes och dessa båda har haft otroligt mycket glädje av varandra.

 

Här i Småland finns det inte så många welshar, inte i våra hemtrakter i alla fall. Synd. Det skulle vara roligt att träffa fler welshälskare för welshälskare blir man när man har träffat på denna underbara och omväxlande ras, eller hur?

 

Tillbaka